Steppdans är ett nyttigt glädjepiller

Delar av The Cramp Rolls tränar en slutposition: Karin Eriksson, Ove Hemmendorff, Ewa Edvinsson, Mirella Sarp, Karin Eriksdotter, Jan Lingvall (närmast) och Bernt Carlsson. Foto: Tommy Andersson

Musik och ett omisskännligt klickande klapper hörs i korridoren utanför danslokalen på Körfältet i Östersund. Här leder Jan Lingvall två steppdansgrupper där medelåldern är 65+, och det går inte ta miste på glädjen när stegen sitter som de ska.

– För mig var det en dröm i många år att få lära mig, säger Ewa Edvinsson.

Deltagarna i den här gruppen är inne på sjunde terminen. Gruppen som kommer nästa pass har dansat ihop i fyra terminer. Totalt är de 16 personer och de tränar på onsdagar.
Jan står längst fram vid spegeln och ropar ut instruktioner.

– Nu blir det ”Hooked on Swing Dancing”. Ni känner igen de flesta grejerna va? Å en, å två, å tre. Sätt dig på hälarna. Sen är det en bakåt-flap och en shuffle. Häl, tå och snurr.
Deltagarna vandrar runt och hamnar utanför plattan, som både skyddar golvet mot slitage och utgör en gräns för hur stora rörelserna får bli.

– Steppdans är ungefär som att bygga lego. Man lär sig ett antal grundsteg, exempelvis shuffle, flap, alexander, step och heel, som man kombinerar på olika sätt. Jag skriver koreografin utifrån vad som passar till musiken, berättar Jan Lingvall.

Jan har dansat i olika former sedan 1961 då han såg filmen Westside Story. Han är inte den enda i gruppen som blivit inspirerad av dansfilmer.

– Jag har alltid tyckt att det var fantastiskt med gamla steppfilmer, säger Ove Hemmendorff.

Flera har lång erfarenhet av dans, musik och körsång, och alla har taktkänsla. Steppdans kräver både minne och koordination.

– Det är nyttig träning när man blir äldre, man behöver både hålla igång kroppen och lära sig nya saker om man inte vill åldras allt för tidigt, säger Bernt Carlsson.

– Det är bra för både kropp och knopp, säger Karin Eriksson.

– Det är svårt att komma ihåg alla rörelser, varje individuellt steg och sedan i vilken ordning de ska vara, säger Ove.

– Att memorera koreografi till fyra minuter är mycket. Till sex och en halv minut är det ett riktigt hästjobb. Då sätter jag dem på prov, säger Jan.

När de uppträder kallar de sig The Cramp Rolls.

– Cramp rolls är en stegkombination som innebär att du hoppar upp och vid nedslaget träffar golvet med vänster tå, höger tå, vänster häl, höger häl i en direkt följd så det låter som galopperande häst. Det är en av de tidiga steppkombinationerna som jag lär ut, berättar Jan.

Steppdans är inte en särskilt materialkrävande sport. Man behöver förstås bra skor och de kan kosta från kanske 800 upp till 1500 kronor.

– Vi beställer från Stockholm. Man kan rita av sin fot på papper och skicka, så tar de fram rätt skor. Det funkar jättebra, säger Jan.

Fler skulle vilja börja träna men Jan tycker att det blir för mycket med en grupp till i veckan. Han sjunger ju i kör och spelar i veteranorkestern också.

– Jag tror jag är ensam i hela Norrland om att lära ut steppdans, och definitivt är vi den enda showgruppen som är 65+, säger Jan.