Finstämd amerikansk folkmusik strömmar ut från 1800-talsgården Eriksberg i Mordviken, en halvmil från Bräcke.
Angie Anderson och kusinen Joy Algaard Ciaffoni är lärare med musikdrömmer. “The cousins” (ja, de är kusiner) heter deras nystartade musikgrupp och Tord Lundqvist kan njuta av en gratisspelning.
I sex år har han tagit emot vandrare längs St Olavsleden.
Det är lätt att förstå varför.
– Det är otroligt trevligt och jag får träffa så många spännande människor, säger han.
Amerikanskorna Angie Anderson, Joy Algaard Ciaffoni, Nancy Algaard Hanson och Mary Algaard tillbringar sin andra dag på gården.
– Det blir så att vi sover över ytterligare en natt eftersom det var så trevligt här, säger Mary Algaard.
Gänget ser resan som en “once in a lifetime”-upplevelse. När de hade bestämt sig för en pilgrimsresa valde de mellan St Olavsleden och Camino de Santiago (Jakobsleden) i Spanien.
Avgörande blev deras skandinaviska rötter.
– Vi har både svensk och norsk bakgrund i gruppen. Min farmor kom från Malung och utvandrade på 1920-talet. Jag har släktkopplingar till Revsund, berättar Mary Algaard.
Minnesota blev slutdestinationen för många svenska utvandrare från mitten på 1800-talet och framåt.
– De svenska rötterna har alltid varit någonting viktigt i min familj. Den äldre generationen släppte aldrig kärleken till hemlandet och vi försöker hålla traditionerna vid liv. Det blir till exempel en hel del svenska maträtter som köttbullar, säger Angie Anderson.
De blir nästan rörd av frågan om de känner sig som svenskar.
– Absolut, säger allihop.
– Jag vet inte, men allt känns så bekant här. Naturen, språket. Det är konstigt men jag känner mig som hemma, säger Joy Algaard Ciaffoni.
– Det är roligt när det kommer fram människor och börjar prata svenska med oss. De flesta verkar tro att vi är härifrån, säger Angie Anderson.
Tord Lundqvist, som har haft ett antal amerikaner på besök genom åren, vill mena att det här gänget är mer svenska till sättet, om det nu går att göra en sådan generalisering.
– De är väldigt lugna och laid back. Jag tycker att det känns som att ha svenskar på besök.
Gruppen skiner upp som en sol över orden.
– Det ser vi absolut som en komplimang. Det har nog med vår uppfostran att göra, till exempel att du ska vara tyst och lyssna när andra pratar, säger Joy Algaard Ciaffoni.
Målsättningen för gänget är förstås slutdestinationen Trondheim och Nidarosdomen. Tidsplanen är inte spikad, men i mitten av juli måste de vara tillbaka i USA.
– Vi tänker inte pressa oss för mycket. Det måste vara njutbart också, säger Mary Algaard.
Alla fyra har hittills bara gott att säga om St Olavsleden.
– Det var lite därför vi valde Sverige också, för vi misstänkte att det skulle vara uppstyrt. Det är så tydligt med alla skyltar hur leden går. Det känns välorganiserat, säger Joy Algaard Ciaffoni.
Har ni träffat några spännande människor på vägen?
– Oh ja. Alla är så himla trevliga och lättsamma. Vackert är det också. Jag går mest och tänker “oj, här skulle jag kunna bo… och här också”, ler Angie Anderson.
– Men vi har fått dumpa lite packning längs vägen. Vi hade nog tagit med oss lite för mycket, skrattar Mary Algaard.
Namnet Mordviken – har ni fått det översatt?
– Haha ja. Inte så romantiskt va! Men det var betydligt trevligare än det låter, slår Angie Anderson fast.
Innan JT ger sig av får vi förstås också höra en nyskriven låt av “The cousins”. Ett klipp du hittar på vår sajt.
SIMON GUNNHOLT
Text och Foto